Vart är mina miljoner?

Therese föreslog Lidköping i mitt inlägg om vart jag ska bo. Jag började direkt att forska om staden, kolla områden och Hemnet förstås. Och jag hittade det, det huset, mitt hus.

Till en början sitter man med ett leende som snuddar vid ögonkanten, men mungiporna följer med ner ju längre ner man scrollar på sidan. Man kommer på att man har inte dom pengarna, man kommer på att man förmodligen aldrig kommer ha dom pengarna och helt plötsligt har jag förvandlats till hon som inte alls är glad utan pengar. Helt plötsligt är jag ytlig och vill knacka på hos grannen och säga "fattigkärring".

Jag kommer snart tillbaka till hon som faktiskt är nöjd med sitt liv, det behövs bara lite tid. Och kanske en kaka.

Det är konstigt hur man kan måla världen så fin med sina egna färger, men så fort någon kommer som har gjort det bättre än en själv så blir man avundsjuk och arg. Är inte min värld lika fin helt plötsligt då? Den stackars svenssonskadade lilla flicka inom mig. Dessutom, i dagens samhälle där man ändå bara stirrar in i en dataskärm eller i tvn - vad spelar det för roll vad som är runtomkring? Ja, vi tröstar oss med det ett tag.

Här har ni det förresten, huset.

Kommentarer
Postat av: Therese

Förstår att du blev kär i det huset. Ge mej badrummet liksom.

Och golven. Sparade bilder på badrummet och ska visa min man nu. Så SKA vi ha!

2012-03-22 @ 22:02:56
URL: http://theresesatterberg.blogg.se/
Postat av: Ruina - tre barn under två år

Det huset hade ju inte gjort ont att bo i direkt. Synd bara att det alltid ska kännas så orimligt långt bort :/

2012-03-22 @ 23:39:28
URL: http://ruina.blogg.se/

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
lsretouch -